Martin Mijtens d.ä., Martin Meytens, Martin Mytens, född 1648 i Haag, Holland, död 1736 i Stockholm och begravd i Maria Kyrkan, nederländsk konstnär. Far till Martin Mijtens d.y. och son till porträttmålaren Isaac Mijtens. Mijtens kom till Stockholm före eller under år 1677 och fann där ett så tacksamt fält för sin konst, att han beslöt stanna och 1681 satte han bo. Av hans första verk finns prov i Vibyholms och andra samlingar. De visar, att han hade en fin pensel, behaglig, varm, fastän tunn färg samt livlig och karakteristisk uppfattning av de skildrade. Med sina gråaktiga fonder, de ofta gulbruna draperierna och den enkla, naiva framställningen bildar Mijtens vid denna tid en bestämd motsats till David Klöcker Ehrenstrahl. Men dennes anseende och den gunst hans målningssätt vunnit var så stora, att även Mijtens måste böja sig. Så småningom blir hans bilder något anspråksfullare och djärvare, åtbörder och minspel kraftigare, bisakerna rikare, tonen i det hela mer högstämd, utan att personligheten försummas eller återgivningen av hudfärg överger den varma, åt gult dragande hållningen. Många bilder från denna hans andra period, som ungefär omfattar åren 1685- 1700, finns på Skoklosters slott, där Nils Bielke och hans grevinna, Eva Horn (i landskap), hör till mästarens bästa målningar, och på Vibyholm, i Uppsala (professor Schwedes porträtt i Uppsala museum och Olof Rudbeck d.ä.:s förträffliga bild, 1696, i medicinska fakultetens sessionsrum), i Hammers samling och på inte så få andra ställen. Konstnärens vana att högst sällan signera har gjort, att bilderna från dessa år ofta har blandats ihop med Ehrenstrahls och gått under den senares namn. Säkra skiljetecken är emellertid draperierna, som hos Mijtens saknar stil och ofta verkar tämligen slappt tecknade, och även det livligare åtbördsspelet. Man vet, att Mijtens, trots sin medtävlares anseende, var mycket eftersökt som porträttmålare och samlade förmögenhet på sin konst, så att han kunde bl.a. förvärva ett ej obetydligt konstgalleri. Han var även alltifrån 1692 och ganska länge kyrkoråd i den lilla holländska församlingen i Stockholm. 1697 och 1701 företog han resor till hembygden, den förra gången åtföljd av sin unge lärjunge Lucas von Breda. Utom denne ej obetydande konstnär utbildade Mijtens även sin son , som under det i Tyskland antagna namnet van Meytens berömde målaren (se denne), samt G. de Mar??es och möjligen flera. Man kan säga att omkring år 1700 vidtog Mijtens tredje maner. Karnationen får en dragning åt rött, som slutligen blir nästan stötande (t. ex. i Fabritius och prins Alexander av Georgiens porträtt på Gripsholms slott), teckningen vårdslösas mer, och de granna röda eller djupblå draperierna är stillösare och hårdare målade än förr. Dock lever ännu inte litet av den forna kraften i karaktärsteckningen, och anordningen bibehåller i mycket den förra prydligheten. Även denna hans nedgång finnes ej sällan företrädd i svenska samlingar. Märkligt är ett självporträtt (nu på Fånö i Uppland), emedan det enligt sägnen skall vara målat på hans höga ålderdom och under sinnessvaghet (om denna vet man för övrigt inget). Utom måleriet idkade han även gravyr samt utförde ett porträtt af Karl XI i svart maner och möjligen ett par andra blad i samma art (Gustaf Adolf de la Gardie, Georg Stiernhielm). Mijtens skall, enligt gammal uppgift, ha avlidit i Stockholm 1736; enligt en urkund levde han ännu i juli 1730. Hans målningssamling såldes av hans arvingar till preussiske överstemarskalken greve Gotter och kom inte långt därefter till storhertigen af W??rttemberg. Carl Gustaf Tessin, som tycks ha hyst mycken ringaktning för Mijtens omtalar dock, att denna samling på sin tid ansågs som den enda framstående i riket (utom grefve Johan Gabriel Stenbocks). Att Carl Gustaf Tessin vid samma tillfälle kallar Mijtens "en gammal färgskämmare" och även annars talar illa om hans konst, tycks visa att Mijtens vid mitten af 1700-talet var fullkomligt bortglömd, åtminstone sådan han varit under sin bästa tid. Sedan finns han ej heller mycket omtalad. Först genom konstföreningens utställning 1841 och Nils Arfwidssons anmälan av honom i Frey återupptäcktes han; och man fann då, att Sverige i honom ägt en konstnär av sådan betydelse, att han kan mäta sig även med våra största mästare. Hans inflytande på den svenska konstens fortbildning blev dock ej särskilt stort. David Klöcker Ehrenstrahl och David von Krafft ställer honom i det avseendet fullkomligt i skuggan.   Related Paintings of Martin Mijtens d.a. :. | Portrait of a woman | European city landscape, street landsacpe, construction, frontstore, building and architecture. 178 | Vallflickans vilostund | alexander roslin | Napolean at Jaffa |
Related Artists:
Albert Fitch Bellows
Nov.29.1829-Nov.24.1883, American landscape painter of the Hudson River School, was born at Milford, Massachusetts. He first studied architecture and opened his own architectural firm in 1849, but quickly turned to painting. From 1850 to 1856 he taught at the New England School of Design in Boston. He resigned his post to travel and study abroad, and spent time in Paris and at the Royal Academy at Antwerp as well as in England. He exhibited his first work at the National Academy of Design in 1857, becoming a full member in 1861, and he settled in New York City in 1858 on his return to America. Bellows spent most of his remaining career in New York, though he briefly moved to Boston. He visited Europe again in 1867. In New York he kept a studio in the same building as many of the notable Hudson River School artists of the time. His landscape work of the 1860s is fully in the late Hudson River School tradition, though Bellows depicted people more prominently in his landscapes than most other artists. He excelled at figurative scenes. Bellows also differed from most Hudson River School artists in that he became skilled at watercolor, and authored a respected book on the subject titled "Water-Color Painting: Some Facts and Authorities in Relation to Its Durability". He eventually maintained two studios, one for oil paintings and one for watercolor. He was a member of the American Watercolor Society, and an honorary member of the Royal Belgian Society of Water-Colorists. Bellows also mastered etching??along with Samuel Colman he was possibly the only other Hudson River School artist to do so??and became a member of the New York Etching Club, the Philadelphia Society of Etchers and the Royal Society of Painter-Etchers and Engravers in London, England, an esteemed professional organization whose members included James McNeil Whistler and Francis Seymour Haden. He died in Auburndale,
WILDENS, Jan
Flemish Baroque Era Painter, 1586-1653 Flemish painter and draughtsman, active also in Italy. He was an important and proficient landscape painter who worked with Rubens and other masters in Antwerp.
Nicholas Chevalier
Russia landscape artists and cartoonist . 1828-1902 was an Australian artist. Chevalier was born in St Petersburg, Russia, the son of Louis Chevalier, who came from Vaud, Switzerland, and was overseer to the estates of the Prince de Wittgenstein in Russia. Nicholas' mother was Russian. Nicholas left Russia with his father in 1845, and studied painting and architecture in Lausanne, Switzerland and at Munich. In 1851 Chevalier moved to London and worked as an illustrator in lithography and water-colour. He also designed a fountain which was erected in the royal grounds at Osborne, and two of his paintings were hung at the Academy in 1852. Further study in painting followed at Rome. About the end of 1854 Chevalier sailed from London to Australia to join his father and brother, and in August 1855 obtained work as a cartoonist on the newly established Melbourne Punch. Later he did illustrative work for the Illustrated Australian News and also worked in chromo-lithography. In 1864, when the National Gallery of Victoria was founded, an exhibition of pictures by Victorian artists was held, the government underook to buy the best picture exhibited for £200. Chevalier's oil painting "The Buffalo Ranges" was selected, and was the first picture painted in Australia to be included in the Melbourne collection. In 1867 Chevalier visited New Zealand, travelling widely and doing much work there which was exhibited at Melbourne on his return. In 1869 he joined the H.M.S. Galatea as an artist with the Duke of Edinburgh, on the voyage to the East and back to London with stops in Tahiti, Hawaii, Japan, China, Ceylon (Sri Lanka) and India. The pictures painted during the voyage were exhibited at South Kensington. In January 1874 Chevalier was commissioned by Queen Victoria to travel to St Petersburg and paint a picture of the marriage of the Duke of Edinburgh. Chevalier made London his headquarters and was a constant exhibitor at the Academy from 1871 to 1887.